Arvid har på sistone blivit medveten om sina kroppsdelar. Han brukar peka på sina fötter och på våra. Han brukar dra upp tröjan, klappa på sin mage och skratta. Han försöker även dra upp min tröja och klappar mig på magen.
Precis som sin bror gillar han att sjunga, och den första sång vi lyckats urskilja är ''Lilla snigel''. Man hör kanske inte på text eller musik vilken sång det är utan snarare med hjälp av fantasi i kombination med hur tonerna sjungs ... Liksom. Just delen ''Akta Dig, akta Dig, akta Dig'' går att tyda, men framför allt att han blir sprallig när man sjunger ''Annars tar jag Diiiiig!!'' tyder på att han kan sången. Sötsparv!
I övrigt så är han väldigt duktig motoriskt, och kan klättra upp i soffor och upp på bord och balansera utan större svårigheter. Orädd är han, definitivt.
Han härmade även mig när jag gjorde ''krabbrörelser'' med tumme och pekfinger. Dock satte han upp sina pekfingrar när jag och Edvin satte upp våra tummar. Hihi. Han var lika glad ändå.
Duktiga lilla killen som fortfarande bara har fyra tänder. <3
